tiden går så fort...

För 10 år sedan den 10:e september somnade min pappa in efter 2 års sjukdom. Jag kan inte förstå att redan gått 10 år och ännu mer overkligt är det när jag säger att det är halva mitt liv. Jag var bara 10 år och jag minns inte mycket av den kvällen. Jag minns bara att jag blev väckt av min mamma med rödgråtna ögon som sa att jag inte hade en pappa mer. Det gör fortfarande ont och kommer alltid att göra. Han har missat så mycket av mitt liv, av den jag är idag! Så ikväll samlas jag, mamma och min syster för att ta hand om varandra. Och jag vill bara säga till er att göra detsamma! Ta hand om era nära och kära , för världen är så grym att man kan tas ifrån varandra redan imorgon! Stor kram